MOBBNING
Att jag blivit utsatt för mobbning och förnedring är ingen fråga om saken.
Jag är inte lika påverkad av det i dagens läge, heller inte något som jag går igenom dagligen som förut.
Näthat och nätmobbning är något som nästan varenda individ går igenom idag, vilket är helt sinnesjukt.
Att man som människa ska behöva säga till sig själv ''detta är vad som kommer med internet'' är bara så fel.
Att vara konstant rädd för att folk rent av tar sig friheten att skriva exakt vad dem tänker och tycker.
På gott och ont kommer det mycket med internet som vi kan lära oss av.
Jag började dela med mig av bilder då jag klädde mig som Lady Gaga i början av 2009,
sedan dess har jag varit ett offer för nätmobbning och hat i allmänhet.
Personer har även kommit fram till mig personligen och sagt ''jag hatar dig verkligen, men dina youtube videos är så bra!''.
Jag har ställt många frågan varför hatet mot mig har skapats inom dem från första början,
och det värsta och sjukaste svaren jag får är bl.a ''du är annorlunda, konstig..''
Att annorlunda saker i allmänhet skrämmer många är ingen nyhet, men att hata någon för att dem vågar gå utanför samhällets bubbla?
Jag har verkligen fått höra allt. Allt från ''jävla hora'' till ''du har räddat mitt liv''.
Den enda anledningen till varför jag någonsin vågade vara mig jsälv och orkade mig igenom hela skiten var just de som trodde på mig.
Det var inte många till en början, om oj det blev det.
Kommer fortfarande så väl ihåg då jag i 7an gick igenom korridoren och en av mina lärare stannade framför mig och skrattade högt.
Jag frågade lite tyst vad som var så roligt och hon brast ut högt ''vad fan har du på dig?!''.
Vi var inte ensamma i korridoren och många andra elever + lärare skrattade med henne.
Den dagen är en av de många dagar i skolan som jag verkligen nått botten av mig själv och min självkänsla.
Folk har alltid pratat bakom min rygg om saker och ting dom verkligen inte har någon aning om.
Jag har varit med om mycket och det som nästan tagit hårdast av allt är då jag öppnat upp mig själv för vänner och sedan hört av andra att de personer jag litade på inte ens tror på mig. Att öppna sig själv för stöd men får en hammare i ansiktet typ.
Ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt var jag vill komma med detta inlägg förutom att säga till de som går igenom mobbning.
Du är verkligen inte ensam och jag finns här för alla som behöver en hjälpande hand.
Jag ska även vara ärlig och medge att mobbningen jag varit med om har absolut påverkat mig senare i livet,
och är en stor anledning till varför jag har sådan social ångest och går igenom panikattacker varenda dag.
Jag har otroligt svårt att acceptera mig själv i dagens läge, men det är något jag jobbar på och kommer aldrig ge upp.
