EMMA LINDKVIST

Det är inte många som vet vad panikångest är. Det är många som heller aldrig hört talas om det. 

Panikångest kan låta som någon slags förklaring på nervositet för en som aldrig upplevt det. 

Vilket det absolut inte är.

Jag fick för första gången en panikångestattack då jag skulle på bio en sen kväll rent spontant. 

Då hade jag ingen aning om vad det var utan jag trodde jag hade blivit magsjuk. 

Majoriteten som upplever panikångestattacker börjar må riktigt illa och kan även kräkas, 

eftersom att blodflödet drar sig till mitten av kroppen vilket leder till magen. 

De flesta symptom inom panikångestattacker är-

Jag får alla av dessa då jag får panikångest. 

 

Jag började få extrem panikångest då jag åkte buss till skolan, sedan blev det att jag kopplade bussen alltid till min panikångest. Genom att kroppen under en panikångestattack förbereder sig för fara, din kropp är i sådan fara så att den antingen ska fly eller slåss. Du får sådant överskottsadrenalin så du kan springa en mil. 

Vad händer då när du sitter stilla på en buss eller i en aula istället? jo, du får alla de symptomen ovan. 

Saken med panikångest är att det känns som om du kommer spy, svimma, dö- 

men det händer aldrig, och rädslan samt paniken blir bara värre och värre för varje sekund som går.

 

Min panikångest kontrollerar hela min vardag, dag till dag. Jag måste tänka på vad jag gör hela tiden, vilket kommer ganska automatiskt genom att jag haft panikångestattacker mer eller mindre varje dag de senaste 3 åren. Om jag ska iväg någonstans måste jag alltid ha med mig spypåsar, och planera samt förbereda mig psykiskt hur jag ska ta mig från plats till plats. 

Jag måste konstant fokusera på att inte visa att jag har panikångest genom att jag inte vill skämmas. 

Grunden till panikångest är att man inte vill tappa kontrollen. Jag t.ex vill inte kräkas, svimma, se förvirrad ut offentligt. Jag vill inte skämma ut mig. Saken är den, att skulle jag spy offentligt skulle majoriteten av folk fråga om jag behöver hjälp och om jag mår bra, men så ser inte verkligheten ut i huvudet då man väl är i det stadiet.

 

Jag har ännu inte kunnat bota min panikångest, jag har besökt psykiatrin i alla dessa år, fått medicin, men inget hjälper.

Det är enbart du själv som kan ''bota'' din panikångest. 

Jag gick till vårdcentralen ca en miljon gånger för trodde att jag var riktigt sjuk, tog blodprov och tester. 

Inga sjukdomar eller liknande visade sig och dem sa att jag mådde helt underbart.

Panikångesten är oftast baserad på något du mår mer eller mindre psykiskt dåligt över, ibland något du inte vardagligen tänker på, men som triggas då du gör vissa saker. Därför är det bra att gå till psykiatriker då det oftast kan få dig på en mycket god väg till förbättring! Vill bara säga detta, eftersom att jag själv kände mig så ensam då det hände mig i början, det kändes som om absolut ingen viste vad som pågick i mitt huvud. 

Vill bara säga att om du känner av detta, så är du absolut inte ensam, utan det finns så många som har liknande problem och som vet exakt vad du genomgår. Kram på er alla. <3