lindkvistt.blogg.se EMMA LINDKVIST - självskadebeteende
/ Allmänt / livet /

självskadebeteende

Självskadebeteende är inget att skämta om, det är en enormt stor cirkel om du verkligen kommit in i det.
Det blir ett beroende, som en flykt då du helt enkelt inte orkar längre.
Jag trodde under en lång tid att skada mig själv var lösningen på mina problem, att det fick mig lugn.
Det var sant till viss del, att jag skadade mig själv fick mig att ta ut min ångest och ilska på mig själv och känna den fysiskt istället för psykiskt.
Men det blir en enda ond cirkel i slutändan, för varje gång du ser dina sår eller ärr blir du påmind om hur du mår, 
och det dröjer inte länge innan du är tillbaka till det mörka hålet och du beger dig för att hämta något du kan skada dig själv med för att slippa sitta i din egen skit. Det låter hemskt, men du sätter dig själv där, jag var där.
 
Jag ska inte påstå att jag helt har kommit undan det,
det händer ganska ofta att jag skadar mig själv mer eller mindre för att fly undan från mina onda tankar.
Ibland tänker jag att det är bättre än att ta ut det över någon annan.
Men vet du vad? Det bästa är helt enkelt att ta tag i vad du mår så dåligt över.
Hur idiotiskt och irriterande det än låter med att gå på samtal några gånger i veckan hos en psykolog, så gör det.
Om det inte hjälper dig första gången så måste du prova en annan psykolog. 
Det tog mig ca 5 olika psykologer innan jag kunde börja prata ut, och inte ens då kände jag mig helt trygg.
För endel tar det månader att hitta ett lugn hos en psykolog, en främmande person, att prata med.
Du måste inte tro på dig själv, för av egen erfarenhet vet jag att det är på tok för mycket att be om. 
Men du måste ta dina starka ben, som känns så svaga, och gå den ljusa men långa vägen istället för den mörka och oänliga.
Om det händer i dagens läge att jag skadar mig själv så är det inte alls i närheten av vad det brukade vara.
Om jag blir så fruktansvärt ledsen så jag känner att jag vill skada mig själv så kan det bli att jag slår mig på benet och sedan sitter och trycker på mitt blåmärke varje gång mitt självskadebeteende sätter igång.
Jag försöker varje gång att komma på nya sätt så jag skadar mig så lite som möjligt då det blir så illa så jag känner att jag verkligen måste,
och då gör jag allt jag kan för att inte göra det alls. Det funkar somsagt inte alltid, jag kan inte alltid stå emot,
men jag gör allt i världen för att försöka hålla mig undan vassa föremål och saker som jag verkligen kan skada mig på.
Jag gör det för min egen skull, för jag vet att jag måste.
Att jag blir så obeskrivligt nöjd över mig själv om jag lyckas hålla mig undan det efteråt.
Ska jag vara ärlig så har jag börjat skratta många gånger då jag tagit knytnäven och slagit den med all kraft i låret,
eller då jag sparkat med all min styrka på en metall pele med tårna. 
För det gör så satans ont så jag måste vika mig.
Och då jag ligger där på marken med mina rödsprängda ögon och onda hand eller fot så inser jag hur dumt det måste se ut,
och hur idiotisk jag måste verka.
 
Det tar en otroligt lång tid innan du kan acceptera att du har ärr på kroppen som du själv gjort.
Det tar jävligt lång tid att acceptera att dessa sår var ett skrik på hjälp och inte bara för att du ville göra dig själv illa.
Det tar år innan du kan titta på dina ärr och se det som något positivt, något du tog dig igenom, att du var så stark att du tog dig igenom det. 
Det tar tid.
Tid suger, jag vet.
Men om jag klarar det, då klarar du det. Jag tycker inte om då personer säger till mig att ''vi tar oss igenom det här!''
Jag brukar alltid säga lite irriterat att '' det finns inget VI'' som en klyschig film, men det är sant. 
Det finns inget vi i detta, det är du själv, jag själv, som måste ta mig igenom detta, ingen annan kan göra det åt dig. 
Du kan få hjälp på vägen, bra hjälp, men du är den som gör valet att hjälpa dig själv eller inte.
 
Då jag mådde som sämst försökte jag konstant hitta saker som fick mig att må bättre, 
det enda som verkligen fick mig att försvinna från all smärta var antingen musik eller att spela. Så..
Här har jag gjort en spotify spellista som jag tycker alla kan lyssna på, spelar ingen roll om du är glad, ledsen, skadar dig själv eller inte.
En liten boost som du behöver vem du än är!
Detta är spellistan du kommer lyssna på i hemlighet för du kommer tycka den är sådär pinsamt bra.
SPOTIFY LÄNK: BOOSTEN 
 
 
deprimerad / hjälp / ledsen / självskadebeteende