lindkvistt.blogg.se EMMA LINDKVIST - mina pojkvänner
/ Allmänt / livet /

mina pojkvänner

Detta hör ihop med mitt förra inlägg en del. 
Som jag skrev innan så är jag homosexuell, vilket kanske gör detta till ett ganska förvirrande inlägg.
Som många andra har jag sökt mig fram och tillslut hittat och accepterat vem jag är. 
Detta var dock inte att leta, jag har vetat att jag varit attraherad av tjejer sedan jag var runt 8-9 år.
Vad problemet för mig blev när jag blev äldre och hamnade i högstadiet var att ingen runt om mig var likadan. Jag hade ingen som var lik mig, och folk skojade om homosexualitet som om det var en slags sjukdom. 
Självklart ställde jag mig inte upp i klassrummet då jag var 13 och skrek att jag var lesbisk. 
Jag var rädd att förlora mina tjejkompisar jag hade för tillfället och det var bara en börda.
Inte bara det, men jag blev väldigt intresserad av en tjej som var i vårat kompisgäng och det blev bara mer och mer kaos i mitt huvud.
Vad skulle jag ta mig till? bara glömma det? Ja, vad skulle jag annars göra? Skapa ännu mer problem kanske.
Dum som jag var så började jag ''äntligen'' svara på meddelanden från killar på b.la facebook/msn. 
Killar som ville träffas och som var intresserade av mig såklart. Jag ville enbart smälta in, inget annat betydde egentligen något. 
Det gick till gränsen då jag var tillsammans med en kille i hela 7 månader och jag fick en fråga av en annan kille som frågade om jag var singel, jag svarade självsäkert ja. Min kompis som jag då umgicks med sa snopet ''haha, nej det är du inte?''. Den dagen gjorde vi slut, jag gjorde slut. 
 
Jag blev tillsammans med en kille under sommarlovet från 9an till 1a året på gymnasiet.
Jag ska inte ljuga om att han var en otroligt bra person med en enormt fin personlighet.
 Vi var tillsammans i några månader och han var otroligt förälskad i mig. 
Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag aldrig haft känslor för en man vilket gjorde detta ännu värre.
Jag började lägga märke till hur mycket jag betydde för denna person och en dag pratade jag med mamma. 
Vi sitter i bilen endast jag och min mamma, jag börjar prata om mitt och denne killes förhållande. 
Jag förklarar hur saker och ting börjar bli svårt och att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. 
Mamma säger då ''vadå, har ni haft sex?''
Detta kanske låter väldigt konstigt, men jag skrattade högt. Det var först då jag kom på.. 
Vad i hela friden sitter jag och hånskrattar för? Han längtade säkert arslet av sig efter den dagen. 
Den dagen existerade inte ens för mig, den dagen skulle aldrig någonsin komma. 
 
Det var runt den tiden jag gjorde slut med honom, och den gången hade jag faktiskt något annat att säga. 
Jag förklarade hur jag helt enkelt inte hade känslor och
att forstätta vårat förhållande skulle såra honom mer och mer för varje dag som gick. 
Då folk frågar mig om mina förhållanden med män så svarar jag alltid: 
''Jag har aldrig haft en kärleksrelation med en man, men män har haft relationer med mig.''
Enligt mig var det aldrig som att vi var tillsammans eller var ett par, vilket också låter hemskt. 
Det var så det såg ut och efter det orkade jag bara inte låtsas längre. 
Now I'm a free bitch baby. 
(eller alltså inte på det sättet, jag är ju i ett förhållande lol)